Latest Entries »

1 DAG KVAR!

Ja, imorgon åker jag alltså hem från min fantastiska volontär resa. Det har verkligen varit en underbar upplevelse och jag är så tacksam att jag fick chansen att åka ner. Vi har avslutat med stil och har tillbringat hela dagen på Sheraton, enormt trevligt.

Rummet är tömt och packningen är gjord. med nöd och näppe fick jag ner allt. Tur att jag skickat hem saker med både mamma och Jens redan. Jag ser fram emot att få komma hem och träffa er alla.
Tack alla som läst min blogg och som bett för mig under min resa. Jag blir så glad varje gång jag kommer in och ser att ni kommenterat. Hoppas vi ses snart!

Kram Malin

Packad och klar

Fick denna av Jens i present, bara ett hjärta kvar!

3 dagar kvar

Idag åkte jag till skolan för att säga hejdå på riktigt. Var underbart roligt att träffa alla barnen igen. Blev inga tårar, men det känns i hjärtat att inte få träffa dem igen.
Blir mer av ett bildinlägg idag. Titta och njut!

 

Fick ny frisyr även idag

Underbara Heinock

Fina grabbar som gärna posar

Gjorde en jätte kram ring, dock var det bara jag som gick runt och kramades!

Favorit läraren Tigist

JÄTTE KRAM!

4 dagar kvar

Nu är det inte långt kvar, känner mig som en vandrande känsloexplosion. Jag skulle kunna börja gråta vilken sekund som helst.
Det är väldigt många känslor och en hel del avsked och samtidigt ser jag så mycket fram emot att få komma hem.
Igår hade vi hejdå ceremoni(eller program som de kallar allting här) på huvudkontoret.
De ville att vi skulle hålla ett tal och ni kan ju gissa vem de andra svenskarna skickade fram…
De tackade oss så mycket och gav oss varsin present. Mycket fint gjort.

Idag var det avsked i kyrkan och det är nog den och barnen som jag kommer sakna mest.
Har träffat fantastiska människor i kyrkan och känner mig utmanad varje gång jag går därifrån.

Imorgon ska jag åka till skolan för att säga hej då en sista gång. Känns som det kommer bli några tårar…
Har börjat packa lite så smått. Undrar lite hur jag ska få hem allt?!
Nisse ska ju ha sin berbere (etiopisk peppar) och sen har jag med mig cirka 25 sjalar.
Och nej, alla är inte till mig!

Ta hand om er så ses vi snart!

Ny vakt

Vi gav vår vakt i uppgift att köpa injera till oss.
Och då måste ju någon annan ta över hans jobb, att vakta porten.
Melker gjorde det med glädje och bravur!

8 dagar kvar

Vi underhåller oss med sol, yatzy och läsning om dagarna. Också försöker vi träffa vänner inför hemfärden.
Alla är dock inte så lediga som vi…
Nu ikväll drog dock ovädret in och det  regnar någon kopiöst. Hoppas inte det äventyrar morgondagens Ghion äventyr (alltså ligga vid en pool och sola.)
Jag har plockat fram en bild ur arkivet.
Ses snart!

Moder Teresas Sjukhus

Jag och Lisa jobbar hårt för att genomföra allt på vår lista. En av punkterna på listan var att besöka Moder Teresas Sjukhus. Det har funnits i Addis i över 25 år och drivs av 20 nunnor. Det finns även annan personal och totalt jobbar/frivilligarbetar cirka 100 personer på sjukhuset.
Sjukvård i Etiopien är inte gratis och därför är det många som inte har råd att uppsöka läkarvård. Moder Teresa ger gratis vård till alla patienter och de har för närvarande ca. 500 patienter.

Vi träffade en Amerikansk läkare som hade frivilligarbetat på sjukhuset i 22 år. Utan lön! Han får sin lön genom att folk utifrån ger. Vi fick en pratstund med honom och han visade helt fantastiska före och efter bilder. Många patienter kommer till sjukhuset när sjukdomen redan fortskridit. Enorma tumörer och helböjda ryggrader. Oftast kunde han vårda dem på plats i Etiopien, men ibland var han tvungen att skicka dem till andra länder. Då samlade han själv in pengar för att betala för operation och flygresa.
Blev så otroligt inspirerad av hans historia. Hur han helt och hållet har gett all sin tid och sina pengar för att hjälpa dessa människor.
Det var väldigt hjärtgripande att se alla patienter och tårarna var många gånger väldigt nära.
Vi fick bland annat träffa en åttaåring kille med en enorm hals. Han var bara barnet. I Sverige går vi till läkaren så fort vi hittar minsta märke på kroppen. Här får man vänta på sin tur.

 

Lovsångsledare middag

Igår var jag på middag med alla lovsångsledare i kyrkan. Vi var hemma hos ett brittiskt par, Howard och Joanna. Han jobbar på Brittiska konsulatet och hon är lite allt i allo. Det vill säga hon frivillig arbetar i kyrkan med Alpha och har högsta ansvaret för lovsången. Hon har även lite olika välgörenhetsprojekt som hon håller i. Till exempel undervisar om Aids på olika skolor osv. Det är lätt att ha förutfattade meningar om de här människorna.
De bor i en av de största villorna jag någonsin sett. Gästrummet där jag fick bo( har ju ingen egen bil att ta mig hem med sent på kvällen) var som ett rum på ett lyxhotell. De har stor fin trädgård, och hembiträde som kom direkt morgonen efter middagen och diskade undan allt. I Sverige skulle vi kalla detta lyxliv, i Etiopien kallas det också lyxliv.  Det är dock inte dem själva som valt detta enorma lyxliv, det är det Brittiska konsulatet som förser. Och om jag ska vara ärlig, jag hade inte heller tackat nej.
Howard och Joanna är otroligt ödmjuka människor. De träffades sent i livet och fick deras första barn när Joanna var 43 år.
Hon har tidigare bott i Uganda och undervisat på olika skolor där. Hon är otroligt lätt att prata med och innerligt intresserad av andra människor.
Och jag tycker det är så fantastiskt med den öppenhet och gästvänlighet det finns här nere. Det var självklart att jag kunde sova där, och det är lika självklart att bjuda på middag, efterrätt och frukost. Här finns inget ”det räcker nog inte till dig också”. Och det är verkligen Etiopierna som lär oss detta. Ger man så får man också tillbaka.

Jag kommer verkligen sakna IEC(kyrkan) och alla människor där. Jag har fått en ny bekantskapskrets världen över. De är alla intresserade av vad jag ska göra när jag kommer hem och Joanna frågar ständigt om jag inte ska stanna eller i varje fall komma tillbaka snart.

 

 

 

Att njuta av livet

Idag har jag och Lisa njutit av en del av livet i Etiopien har att erbjuda.
Vi har spenderat större delen av dagen på Ghion Hotel och solat.
Vi tog både en kort simtur också då vattnet är fruktansvärt kallt. Ett under att en så stor badkruka som jag en gick i.
Ikväll ska jag på lovsångsledar middag. Jag tror det kommer bli väldigt god mat…

Har redan bränt hårbotten…

Testdag

Idag var det dax för att ha bild och sport test i skolan. Vi gav alla barnen en bild och uppgiften var att fylla den. Resultatet var varierat och nedan ser ni ett resultat.
Jag och Daniella hade sen sport test med de yngsta klasserna. Mycket roligt. Vi gjorde en hinderbana med lite olika moment. Var super roligt att se dem, de var så glada.
Resten av dagen har ägnats åt Yatzy, läsning och jobba på brännan.

En av 4 åringarnas teckningar

En del av hinderbanan. Föra bollen mellan koner med handen.

Ledighet

Jag är nästan helt ledig nu. Ska till skolan imorgon och ha test med barnen i bild. HUr man nu kan bedömma en 4 årings bild?!
Jag och Lisa skrev imorse en lista på saker vi ska göra de sista två veckorna. Vi lyckades fylla den ganska bra. Tiden kommer nog springa iväg. Ni kan läsa själva nedan vad vi ska göra.

Så idag hände det som inte fick hända. Lisa blev bestulen på sin plånbok. Vi var ute och gick och hade mobil och plånbok i händerna. Lisa hade både mobil och pengar i sin plånbok. Helt plötsligt rycker en kille åt sig plånboken och springer. Vi hinner inte riktigt fatta vad som hänt innan de sprungit iväg. Jag börjar springa efter, men vi tappar bort dem ganska snabbt.
Vi försöker hitta dem och fråga oss omkring men ingen har sett dem, de var två.
Vi får hjälp av två poliser som gör sitt bästa, dock utan resultat.
Lisa är fortfarande vid gott mod och hon förlorade inget av större värde. Bara otroligt märklig situation.